2 om dan

Fortsätter på den inslagna vägen med två pass om dagen.
Men först måste jag nog hoppa ner i ett hett bad för jag har lite ont överallt...

Födelsedag

Började dagen med att kratta i en timme.
Sen till balance Solna för 60 minuter crossfit.
Wod, ett nytt pass på balance, sex deltagare och en instruktör.

Stenhårt, fokusering på marklyft.

Åkte in till stan, promenerade där en timme.

Sen in på balance city för pass nummer 2.
Körde samma wod igen.
5 deltagare, 1 instruktör.
Fokus på marklyft... Stenhårt!

Sen inser jag till min fasa att jag missade Zumba passet med 5minuter...

Gillar min födelsedag!

Latissimus dorsi

Marklyft i Tisdags, personrekord.

Lite mera träning i Onsdags, vilodag igår torsdag.

Så idag värmde jag upp med lätta marklyft, tänkte köra en "seven" igen.

Men oj vad det högg till i Latissimus Dorsi, en bristning? en sträckning?

Muskeln var helt slut och började krampa hårt vid minsta belastning... överträning?!

 

Det är då jag förstår och får svart på vit att kroppen behöver många dagar för att återhämta sej 100%

Det blev inga marklyft idag, inga chins, inge ryggträning.

Men bröst och fick jobba :-)

 

 

 

Coola Lisa

Lisa Nordén är en riktig tuffing, lyssna på studio ett:

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=4219204

Hammarby Alpin Marathon

En gång sprang jag 4.3mil i Hammarbybacken.
En gång sprang jag upp och ner för den där jävla backen 23 gånger.

Fråga mej inte varför jag gjorde det...
Kan nog hamna på topp 3 på dummaste saker jag gjort, EVER.

Om 1 månad kan NI göra det… Jag gjorde det 2011 och tänker inte göra det igen!

Ungefär så här försökte jag sammanfatta loppet/tävlingen dagarna efter:


Jag har på dom senaste 19 åren som längst sprungit 2 mil i ett sträck. Det har jag gjort en gång.... och det var för typ 7 år sen....
Det längsta jag har sprungit det senaste året är en stafettsträcka på runt ca 13km.
Den där gången för 7år sen när jag sprang 2 mil, tänkte jag att det här ska jag fan i mej aldrig mera göra.

Det gjorde så jävla ont.
Min kropp är liksom inte gjord för distanser över 15km...
Dom två milen sprangs dessutom på en bana utan speciellt många backar.

Visst jag tränar mycket och springer en del. Ser att jag snittar runt ett par mil i veckan men det är korta distanser för jag gillar inte att springa länge, jag blir så jäkla trött. 5km passar mej, då behöver jag bara lida i 20minuter.

Nu hade jag till råga på allt varit sjuk veckan innan och druckit rödvin på fredagkvällen.
Så jag fattar fan inte varför jag åkte iväg till Start. Fattar inte!

Att jag åkte till Hammarbybacken får ju faktiskt ses som hur dumt som helst.
Men nåt i min hjärna sa, låt oss testa några varv. (11varv var målet) Sagt och gjort och jag packade väskan.

Efter 11 varv fick jag stanna och stanna länge, för jag hade kramp i framsida lår. Så där, innan jag ens sprungit hälften, hade jag en sån kramp att jag höll bli tokig.

Sen började djävulskapen på riktigt...
Konstanta krampantydningar i framsida och baksida lår, ljumskar, vader och höftböjarna. Så fort jag tog ett för stort steg eller tryckte till drog ett par muskler i hop sej totalt.
Men jag fick en klassisk mållåsning och tänkte, jag tar ett varv till...

Vid varv 15 började jag hata Hammarbybacken. HATA!
Vid varv 18 inser jag, att jag inte har aning hur jag fixat dom två senaste varven. Som om tiden försvunnit!?
Vid varv 20 tänkte jag, jag kommer faaan att misslyckas.
Vid varv 21 tänkte jag, det kommer inte gå jag kommer få ge upp. Jag hade grönjävligt ont. Dessutom började solen gå ner och kylan började tillta. Att bryta vid varv 21 av 23, vilken galen förslust…

Men nåt långt inne i huvudet upprepades som ett mantra "jag slutar aldrig jag kommer krypa upp för den där jävla backen om det så krävs"
Vid varv 22 inser jag att det kommer nog gå.
Vid varv 23 är skiten över...

Jag hade träningsvärk i sex dagar, personligt rekord!

Jag fattar faktiskt inte hur det kunde bli så att jag sprang 23 varv i Hammarbybacken, lägg därtill 2 stigningar innan jag hittade anmälan.
Så 25 stigningar...hur faaan gick det till?
Hur kunde jag hålla på i 6timmar och 20 minuter och inte dööö ;-)

Men att göra nåt sånt här är speciellt, det lämnade inte mitt huvud och min kropp på många många månader. Nästan varje dag under lång tid var jag tillbaka i Hammarbybacken. Det var som att känslorna jag upplevde under den där dagen var känslor som man i vanliga fall inte ens är i närheten av. Så starka, så många, så intensiva. Det gjorde ju så ont men jag hade inte gett upp. Det satte ett märke i mitt sinne, som om jag stämplade mej själv oerhört hårt.

Det är så enkelt, ni vet man bara springer, men det var ändå så oerhört svårt och just det påverkade mej väldigt starkt. Stämpelmärket fastnade oerhört hårt i sinnet.

Att jag fixade det var så klart underbart. Det skapade en känsla av att jag alltid kommer att överleva vad jag än tar mej till. Jag vet ju att så inte är fallet men att få känna den känslan om än för bara en sekund är värt väldigt väldigt mycket. Sätt ett berg framför mej och jag tar mej över det, oavsett mängd tårar.


Om en månad kan NI göra det!



Jag lovar er att det kommer göra ont, vara sjukt jobbigt, kännas som det inte är värt det, 1000gånger kommer ni svära åt er själva. Ni kommer kanske till och med förbanna er själva, hata er själva en smula. Ni kommer känna er ensamma, kanske till och med hjälplösa… men så helt plötsligt, om ni har det som krävs, kommer ni att passera mållinjen. Å DÅ!


Å DÅ, ni kommer få en enorm belöning, en belöning ni inte kommer i närheten av i vanliga livet.

En belöning som faktiskt är snudd på obeskrivbar.

Så är det bara!

Ett minne för livet!






Vill ni vara med i Hammarby Alpin Marathon kolla in denna länk.



http://somnlos24h.se/

WOD Helen

Har hittat en sida där svenska crossfit människor lägger upp sina resultat. Tror ni jag går igång på sånt eller?

Det finns vissa benchmark övningar, en av dessa är Helen.

400meter löpning
12 chins
21 kettelbells svingar med 24kg

Så upprepar man detta 3 gånger på tid.



Jag gjorde den på 8.26

Inte nöjd, sprang för sakta och var inte på topp i när det gäller KB svingarna.
Men det var första gången och det är svårt att veta hur hårt man ska öppna eftersom man ska hålla i 7-8min.
Nästa gång kommer det gå bättre.

Problemet ligger i att kontrollera sin maxpuls, för springer du får hårt kommer du få lida...
Maxpuls och mjölksyra är en underbar kombo!


Dagen avslutades med 60 min bollsport.



Efter det var min kropp trött... blev en vilodag dagen efter.

Wod

Mark
Chins
Wallballburbee
Kettelbells
Dubbelunders

5varv
10av varje
Utom DU där jag gjorde 20.

Första gången 20 i rad oxå :)

Viktade dips!

Fick för mig att jag skulle testa hur mycket jag orkar ha hängandes mellan benen.
20kg enkelt
40kg enkelt
60kg tungt - maxade, 2 stycken!
70kg - FAIL!

Nästa gång gör jag inte två på 60kg, då har jag 70kg...

Tjurruset

Hittar fortfarande kardborrar i kläderna efter tjurruset.

Vilodag

Hade vilodag igår och kan inte sitta still idag...

Så i dag ska jag träna tills jag går ner på knä och när det är som jobbigast kommer jag njuta.

Visioner

Har jag men inget nytt mål.

Mål förverkligar man.
Visioner drömmer man om.

Jag behöver ett mål!

Tjuruset

Lämnade efter sej en skön känsla.
167 plats, lite sämre än förra året men jag har sprungit så lite i jämförelse så jag är nöjd.

Det konstiga är att jag hade en topp 100 inom räckhåll om inte vaderna börjat krångla efter ca 5.5km.
Hälspringning är inte bra för farten...

Var aldrig nära mjölksyra eller maxpuls.

Tackar crossfiten för min sköna form, var nog med facit i hand inte så smart att springa stenhårt Tisdagkväll och Onsdag lunch... vaderna han aldrig återhämta sej.

Lite mållös (ingen tävling på G) just nu och inne i en lite slapp period... känns inte bra!

Älskar

På plats i åkersberga, en timme till start. Drar på mej lurarna, höjer musik.
Älskar att tävla, känna adrenalinet flöda.

Tjurruset

Över 3 timmar kvar och jag har redan bytt om... överladdad ???!!!

3 personrekord på en vecka

100 chins
Angie
5km min runda

Otroligt najs.

Har dock varit mycket starkare rent viktmässigt men va faan, svårt att få till allt...

Personrekord

Som jag har sprungit den där förbanade 5km sträckan. År ut och år in.
När jag var i absolut toppform gick den på 19.24
Gjorde den även en gång på 19.26

Den är backig som bara den och tung sprungen.

I år har jag sprungit runt 25 mil, förra året blev det 100mil
Sen slutet av Maj har jag sprungir 5.5 mil, dvs ingenting för att vara mej. Mer än fyra månader, jag norde ju ha mäktat med minst 30 kanske 40 mil.

Men jag gav mej ut på min runda, ville få koll på formen, Under 22 är okej, under 21 bra och under 20 har inte hänt så många gånger.
Men jag känner direkt hur benen svararm hur lätt jag känner mej i kroppen och bestämmer mej ganska omgående att trycka på.
Jag har nog aldrig känt sånt tryck i benen.., andningen var som vanligt.

TIDEN 19.17!!!!!

Jag förstår ingenting, jag har ju inte sprungit!