Men jag är glad för varje stund och varje känsla den gav.
Jag pratar om gym och kroppsbyggnarvärlden, en värld där man väger sin mat och går upp 05.00 för att gå fettbräningspromenader.
En värld besatt av kosttillskott och bilder på sig själv på Instagram.
I början var jag oerhört fascinerad över all drivkraft, alla snygga kroppar. Ville tillhöra, veta mer, delta.
Mitt mål blev att bli uttagen till Gladiatorerna. Bli en del av den världen. Få se, uppleva och förstå.
Nu är jag där jag ville vara, jag blev uttagen. Lyckades med det jag önskade.
Jag har tack vare det fått testet mig själv, utvärdera mig själv. Inte bara fysiskt utan även mentalt.
Jag utsatte mej för extrema situationer och jag kom ut lite trasig.
Nu är livet sakta på väg tillbaka till vad det var innan och det känns oerhört skönt.
Jag är inte som dom. Jag är en 38årig tvåbarns far som vill den bästa jag kan bli på alla plan. Inte bara den idrottsliga.
Resan tog mig dit jag inte varit tidigare, jag träffade människor jag annars inte möter. En del fantastiska människor. Jag fick vara delaktig i något dom flesta inte får uppleva och den gav mig mitt livs enskilt största kick. Och för det är jag glad.
Den fick mig också att förstå ytterliggare en sak om mig själv:
Jag är mer än killen som springer milen under 40min och lyfter 117,5kg i bänkpress trots att jag bara väger 68kg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar