lördag 21 september 2013

En utsträckt knuten näve

(((((vissa låtar)
Etsar sej fast i huden. Bränns in, får en speciell plats, försvinner aldrig, är alltid närvarande.
Spelar liksom ingen roll vad man är eller gör man blir liksom bara bortförd.

Någonting träffar ens väsen och man är fast, går inte att beskriva eller förstå, det bara är så.
Det bara är så.
För att det måste vara så.

Skulle städa men hamnar i en loop, trycker repeat.
Igen och igen och igen och igen.


Anybody seen my baby?