Porlar

Regn

Pärlor av fukt vid nackhårets varma och torra fäste.

Ytspänning som plötsligt bryts.

Rämnar.

En droppe som ger sig iväg, ner mellan skulderbladen.

På en rygg som registrerar allt.   

 

 

Ilningar

En pärla av längtan, som passeras in genom huden.

Förbi ryggraden och med rasande fart tar sig mot tvåkammarsloket som tuffar i rött.

Stannar där, sammanfogas, minns, blir återigen ett.

 

 

 

 

Jag hade försökt torka mig torr, köpt nya regnkläder, placerat min tanke nära solen, trodde och önskade att den skulle värma, få mej att glömma.

Men forsar slutar aldrig ge ifrån sig droppar av längtan, från huvudet till hjärtat, som får min kropp att rista, sucka och sakna.  

 

 

Det regnade visst vid forsen idag.